"Jag är på loppis, hittar 4 fina stolar och staplar dem i gången vid min korg.
Går en runda till och plötsligt har en dam, ja, damen i byn med upptuperat hår och alldeles för mycket kajal - hon som driver en loppis - tagit de två gråmålade stolarna.
Jag ropar till henne att jag har tingat dem och hon svarar
-" jag har redan betalat dem, orkade inte ta alla till kassan samtidigt. De är mina"
Jag följer efter till kassan lite diskret och där ställer hon sig för att betala dem.
Hon hade INTE betalt dem innan.
Och så har hon mage att säga till kassörskan
(som gillar mig och som alltid ger mig en kram när jag kommer hit)
att man måste vara på sin vakt för sån som - JAG!
Kommer inte att gå till hennes loppis något mer. Förresten, stolarna kostade 50 kr styck, äldre stil, med grårandigt tyg på sitsen, om ni går dit så pruta som f..n!
När jag ska gå därifrån så beklagar den snälla kassörskan skatans uppträdande och önskar mig en bättre fortsättning på dagen."
Gulle!
:)
"Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket"
eller som min kloka syssling K. sa:
-"De går säkert sönder nästa gång någon sätter sig på dom. Tänk vilken bula du hade fått i huvudet när du slagit i bordet på väg till golvet."
Men det bästa är att den roffande kunden inte
fick med sig allt, hehe,
ikväll dricker vi vin i finaste kristall under en nyputsad glittrande takkrona!
Javisst är den lite 'over-the-top'
men då kan man fråga sig:
Varför inte höja gränsen lite grann ibland..?!
*
